Mot cuzco
Vaknar vid 4.30 av ett prasslande ljud från sängen breve där vi har vår packning liggandes.
Ligger och lyssnar ett tag, hör sedan någon springandes på nattduksbordet bredvid.
Kommer direkt att tänka på att paret från califonien hade haft påhälsning av en råtta natten innan så jag väcker Mia som ligger längre bort.
Ber henne tända ficklampan då min ligger på nattduksbordet och jag vägra öppna upp myggnätet.
Hon tänder lyset men vi varken ser eller hör någonting.
Som pricken över iet har jag blivit extremt kissnödig men vägrar kliva ur min "säkra zon" innanför myggnätet innan det blivit ljust så jag ser vad som finns i rummet.
Försöker somna om igen men rätt som det är kommer någonting springandes bakom huvet på mig på sänggaveln, jag skriker rakt ut!
Efter de gick det inte direkt att somna om och tanken var att vi skulle upp vid 5.
Strax där efter hör vi hur det börjar regna så bestämmer oss för att avvakta med att gå till utsiktstornet. De andra håller på och gör sig iordning för sin tur till papegojorna.
Regnet avtar inte och solen ser vi inte skymten av så vi ligger och drar oss i sängen bara.
Strax före 6 knackar Guido på dörren så Mia masar sig upp och pratar med han.
De andra hade inte varit iväg nånting så nu kunde vi gå till tornet med honom och canadensarna som också skulle åka vidare som oss.
Han prata om nån linbana och Mia svara bara Javisst!
Egentligen skulle de inte ingå för oss så vi hade bara tur att de regnat tidigare och avtagit nu!
När vi kom ut så fick vi sätta på oss nå selen, med tanke på tidpunkten klicka de väl inte riktigt för mig varför vi skulle ha de men klädde glatt på mig de.
Framme vid tornet, som var en ranglig trähög typ, gick vi ca 50 meter upp.
Det var väl ungefär där, när vi kom upp som glödlampan i huvet tändes. Vi skulle alltså åka på en lina ner, bland träden, 50 meter upp..
Canadensarna åkte först, sen monterade en kille på mitt sele på linan och jag gick med småpåååå steg mot kanten. Jag var beredd att vända och springa ner direkt! Aldrig att jag skulle kasta mig ut där! Höjdrädd som man är var det det värsta jag varit med om då, vågar ju knappt hoppa från 1an på badhuset än mindre 3an!
Men Vafan stod jag väl där var det väl bara att kasta sig ut!
Så sagt och gjort, ett steg ut sen åkte jag som bara fan!
Underbar känsla!
Dock lite mindre underbar när man kom till plattformen och insåg att det var en vända till innan man var framme!!
Mia gjorde en egen variant. Vi skulle bromsa när Guido sa till eller visade tecken för de, var bara den lilla detaljen att ljudet blåstes bortåt så man hörde han inte och Mia hade inga glasögon med sig så hon såg inte om han visa!
Sluta med att hon bromsa för tidigt och inte kom ända fram utan åkte baklänges tillbaka till mitten.. Och stannade där!
Guido fick langa ut en sandsäck och dra in henne.
Hennes min när hon sen fick veta att det var en sträcka till!!
Väl tillbaka på fast mark igen var det bara att få i sig frukost sen bege sig till båten och åka tillbaka till Puerto maldonado.
Där var det strejk så alla bussar var inställda och det var flera tusen poliser i den lilla byn.
Paret från canada hade bokat buss till cuzco så de var tvungna att boka nya flygbiljetter istället och till överpris såklart.
Flygplatsen i Puerto maldonado var nog den minsta jag sett, Västerås flygplats är ju gigantisk i jämförelse.
Detta flyg var betydligt fräschare och kändes lite bättre att åka.
Så var vi på plats i cuszco, en bergsby 3000 m ö h.
Kommentarer
Trackback
