englalika

Jag och Mia var med om den värsta flygresan någonsin, då har vi ändå flugit en hel del båda två!

De var på första flyget mellan Buenos Aires och Atlanta. 

Börja med att jag för en gångs skull hade köpt en cola att dricka på planet (innanför spärrarna och kontrollerna) men sen ska de ju vara så speciellt att åka till USA så vi fick gå igenom ännu en kontroll av handbagaget och där rök min nyinköpta oöppnade cola!

Väl inne på planer kommer nästa mindre roliga upptäckt, vi ska sitta i ett plan i över 10h utan de små skärmarna framför oss där man kan välja film osv. Okej, har kanske blivit lite bortskämd med de men i alla fall!

Resan skulle ta hela natten så efter start börja de servera kvällsmat vilket tog sin lilla tid då de verka vara lite underbemannade. Fick till slut maten och hade egentligen precis ätit klart då det började bli turbulent. 

Inget konstigt med de. 

Men strax börjande hela planet kastas runt, upp och ner, sida till sida. 

Luftgropar som kombinerades med sidokastningar. Vi hade alltså hamnat i ett ordentligt oväder. 

Matbrickorna flög ut i gångarna, glasen med drickorna försökte jag förgäves hålla i men tillslut låg vattnet i knät på mig och halva colan i Mias famn. 

Den senaste tiden har jag haft lite svårt för att tycka om att flyga. Men efter dessa 9 flygningar vi gjort dessa veckor har jag börjat tycka om de igen, nästan tycka att de varit avslappnande. 

Nu kom då den andra mindre bra känslan fram igen. 

Ingen av oss var väl helt hundra på att vi skulle hålla oss kvar i luften. 

Flygvärdinnorna hade rullat in vagnarna i köket och spänt fast sig så maten flög ut i köket. 

Efter vad som känts som en evighet hade de värsta lugnat ner sig. 

Var lite turbulent till och från. Sen ropar kapen ut i högtalaren att under den närmsta timmen kommer vi åka genom regn och åskväder och även tornadosar(!) så kunde bli lite hoppigt. 

Var ju dock inte enbart under 1h... De pågick under hela resten av resan dvs 7h!

Kunde somna till och från, så valna man av att de skutta runt och utanför fönstret blixtra de på rätt bra. 

Men till slut kom vi ner på marken och då var det bara att rusa till 

nästa plan.